jan8.jpg
Tavla 1

Axel Ludvig Tidstrand kom från Tidavad i Västergötland. Han föddes 1871 och kom tidigt in i textilbranschen. Vid 17 års ålder blev han spinnmästare i Trollebo ullspinneri i Herrljunga. Efter värnplikten satte Tidstrand, som ursprungligen hette Larsson, tillsammans med sin bror upp ett ullspinner i Råglanda nära Molkom i Värmland. Vid 21 års ålder startade han en textilfabrik i Hedemora ihop med en kompanjon.

 
Men Tidstrand drevs av tanken på att bli sin egen textilfabrikant. Då annonserade han efter vattenfall men fick inga svar. Därför satte han sig på ett tåg från Falun mot Rättvik hösten 1895 och letade efter vattenkraft för sin blivande textilindustri. Han såg vattenfallen i Vrebroströmmen, steg av vid Sågmyra järnvägsstation och frågade stinsen vem som ägde vattenfallen. ”Där kommer en av ägarna”, svarade stinsen.
 
Tidstrand förklarade sitt ärende och delägaren till vattenfallet, liesmedsmästaren Alfred Nordahl, bad honom återkomma.
 
Tidstrand fortsatte till Slättbergs järnvägsstation men hittade inget lämpligt vattenfall utmed järnvägen och tog nästa tåg tillbaka. Markägare Alfred Nordahl infann sig på Sågmyra järnvägsstation och de båda herrarna tittade på vattenfallen. Tidstrand bjöd 2 750 kronor att amorteras på fem år.
Nordahl förklarade att han måste tala med släkten och Tidstrand for tillbaka till Hedemora. Så kom ett telegram till Hedemora: ”Affären kan uppgöras!”
 

Började bygga

Vid återresan till Sågmyra hade han i hemlighet två järnvägsvagnar bohag med sig. Tidstrand var fast besluten att stanna i Sågmyra.

 
Tidstrand och Nordahlarna diskuterade köpevillkoren till klockan två på natten. Resultatet blev att Tidstrand av A.J. Nordahls sterbhus fick köpa Solarfskvarnen i Vrebroströmmen med vattenfall, damm och dammfäste jämte byggnadsplats för 2 750 kronor. Köpekontraktet undertecknades den 20 september 1895. Vittnen vid affären var Bengts Anders Ersson i Gopa och Karfs Anders Andersson i Vrebro. Så fort Tidstrand fick tillträde till platsen, den 1 oktober 1895, började han bygga yllefabriken.
På platsen, som ligger 400 meter söder om nuvarande fabrikskomplex, uppförde Tidstrand den första fabriken för bearbetning och tillverkning av yllevaror under firma Falu Yllefabrik.
 

Foror fordom

När Tidstrand kom till Sågmyra var järnvägen från Falun sex år gammal. Övriga  förbindelser med yttervärlden bestod sommartid av kärrvägar. Fram till 1889, innan järnvägen byggdes, nyttjades isarna på sjöarna Gopen och Årbosjön som hästforvägar mellan Falun och Siljan. Gopa hade drygt 350 invånare och Vrebro 56 bybor vid 1800-talet slut. På den tiden gick sockengränsen i Vrebroströmmen och både Vrebro och Näset vid Gopen tillhörde Åhls socken.

 
Nickelbruket var nerlagt och hyttbyggnaderna stod tomma. Skogen stod tät vid  Härrbrännvägen, nuvarande Bengtsgårdsvägen, fram till Tyska slottet där Hans Östlund etablerat ett skrädderi.
 
Det var inte länge sedan Gopa tunnelag, en utlöpare av Rönnäs fjärding i Leksand, vållat stridigheter mellan Leksand och Bjursås. Det ålderdomliga tunnelaget sträckte sig från Gopa till Finnbo med alla byar däremellan. Sågmyraborna hade Leksand som huvudkyrka men valde Bjursås kyrka eftersom den låg betydligt närmare. Tunnelaget hörde i kyrkligt avseende  till Bjursås  men i jordeboks- och roteringshänseende till Leksand.  Först på 1880-talet, efter ingripande av statistiska centralbyrån, hamnade sågmyraborna i Bjursås i alla avseende.
Man talade om att ”tunnelagets kropp blev förenad med dess själ”.
 

Storartad start

Den första Tidstrands-fabriken, en träbyggnad över ån vid nuvarande Vallhalla, stod klar hösten1896 och uppfördes av byggmästare Ollas Anders Olsson från Lindberg i Leksand. Byggkostnaden uppgick till närmare 40 000 kronor. Tidstrand utvidgade fabriken. Sex arbetare från början blev 30 på bara några år. Nymodigheten rikstelefon installerades.

 
Inledningsvis var Tidstrand både spinnmästare och fabrikör. Familjen bodde på vinden i fabriken och till en början intogs måltiderna tillsammans med arbetarna. Kring sekelskiftet 1900 tillkom färgeriet och beredningsverket.
 
1903 flyttades verksamheten till nuvarande plats. En ny fabrik uppfördes på det gamla nickelverkets grunder. Produktionen ökade och krävde ständiga utbyggnader. Den sista sju våningar höga flygeln med kontor och lagsal stod klar 1942.
Axel Ludvig Tidstrand byggde upp en textilindustri som under glanstiden på 1930- och 40-talen hade mellan 600 och 1 000 anställda. Han byggde personalbostäder, kraftstationer, utvecklade jordbruket, uppförde en idrottspaviljong, anlade  idrottsplaner, tvätteri och bad för allmänheten samt engagerade sig i tillfartsvägar, kyrko- och skolfrågor. Dessutom ägde han skogar och jaktmarker.
 

Framtidsföretag

Ekonomiska svårigheter präglade Tidstrands verk till en början. Han behövde kapital till maskiner. Bankaffärer hörde till vardagen. Han hade svårt att övertyga bankerna om att hans skapelse var ett framtidsföretag. Bankchefer i Falun trodde inte på idén  med en stor industri på landsbygden.
 
Genom det före detta nickelverket erhöll Tidstrand både byggnader och vattenkraft.
 
Under första arbetsåret utgjorde omsättningen 25 000 kronor, under det femtonde, 1911, 600 000 kronor. Antalet anställda var samma år 203.  Årstillverkningen av filtar 1911 uppgick till 100 000, klänningstyger till 216 000 meter och svenskullvadmal till 22 000 meter. Agentregistret för löngodset upptog 920 namn. Fabriksbodar fanns i Sågmyra(Ylleboden), Falun, Leksand och Borlänge. Lönekontot hade växt från 2 411 kronor till 92 350 kronor.
 
1930-talet var en oavbruten frammarsch i Sågmyra. Löngodset var en specialitet. När Europa stod i brand på 1940-talet byggde Tidstrand ut sitt imperium. 1 500 personer bodde i Sågmyra varav mer än hälften var anställda i textilindustrin.
 
Volvo tog huvuddelen av sina behov från Sågmyra. Vidare fabriceras klänningstyger, överrocks-, möss- och ulstertyger, vadmal, plädar, garn, militärtyger och tyger till bilklädslar för Volvo och inte minst filtar. Varje hem hade en Tidstrands-filt. 
 
Företaget levererade till armén, flottan, SJ, sjukhus och fångvården. Till och med i missionsstationer i Afrika använde man sig av Tidstrandsfilten. För övrigt var det J. P. Åhlén i Insjön som föreslog fabrikör Tidstrand att kalla filtarna för just Tidstrandsfilten.
 
I fabriken fanns en rymlig matsal på översta våningen, invigd 1948. I matsalen hade man fester, Luciaarrangemang och sammankomster.

 

Fortsättning följer

Axel Ludvig Tidstrand avled 1948 och sönerna, Sven och Ragnar Tidstrand, fortsatte i faderns spår.
 
Norrmannen Sverre Larsson blev 1962 vice verkställande direktör vid Tidstrands och ett år senare vd när disponent Sven Tidstrand avgick med pension. Sven Tidstrand utsågs i samband med vd-bytet till styrelsens ordförande.
 
Sven Tidstrands dotter, Ann-Charlotte Giroud Tidstrand, bosatt i Schweiz, tog över fram till nedläggningen 1976. Hon hade från 1960-talet hand om företagets export.
 
Produktionen pågick fortlöpande mellan 1896 och 1976. Efter 80 tillverkningsår drog den landsomfattande textilkrisen med sig Tidstrands i raset. Följden blev friställningar och nedläggning. Orsakerna var flera; det höga kostnadsläget i Sverige, kreditregleringar och höga skatter. Länder, i bland annat Asien, med låga lönekostnader, konkurrerade ut Tidstrands.
 
Redan tre år före nedläggningen, 1973, basunerade tidningar ut att ”halva Sågmyra var till salu”. Såväl hyreshus som villor och Idrottspaviljongen bjöds ut till försäljning.
 
Så här såg slutet ut:
 
1966: Ett 40-tal anställda friställdes.
 
1967: 400 anställda. God ordertillgång, inga friställningar. Tidstrands köper Habo och Vetlanda fabrikerna.
 
1968: 400 anställda. God ordertillgång.
 
1969: 360 anställda. God ordertillgång.
 
Den 13 september 1969 firade avd. 87 av Svenska Textilarbetareförbundet sitt 50-års jubileum med fest på Turisthotellet i Leksand. Avdelningens ordförande Edit Björk höll tal. LO-chefen Arne Geijer och förbundsordföranden Ivan Lind deltog.
 
1970: 310 anställda. Rätt god ordertillgång men en del av tygtillverkningen drogs ner och ett 40-tal anställda varslas om uppsägning. Därav tio i Långshyttan.
 
1971: 270 anställda. Ordertillgången ojämn men inga uppsägningar. Huvuddelen av aktierna i Tidstrands övertogs av Ann-Charlotte Giroud-Tidstrand i Schweiz. Fabriks-, försäljnings- och inköpscheferna samt beredningsmästaren slutade. Direktör Sverre Larsson avgår som vd vid årsskiftet 1971/1972.
 
1972: 270 anställda. Ojämn ordertillgång. Ekonomidirektör Bengt Gabrils blir ny vd. Under hösten utses åter en ny vd, Bengt Stahre.
 
Från den 1/1 1972 ombildas facket till Beklädnadsarbetarnas förbund. Sågmyra-avdelningen kom att tillhöra avd. 13 i Malung, klubb 620.
 
1973: 215 anställda. Ordertillgången i bottenläge. I juli varslas om uppsägning av 160 anställda. Innan årets slut kunde ett 25-tal av de uppsagda återanställas. En samrådsgrupp med deltagare från Falu kommun, Länsarbetsnämnden, Arbetsförmedlingen och Tidstrands samt facken bildades. Arbetsmarknadsminister Ingemund Bengtsson uppvaktades under hösten. Landshövding Bengt Olsson, handelsminister Kjell-Olov Feldt, kommunikationsminister Bengt Norling, förbundsordförande Ivan Lind med flera besökte Sågmyra och informerades om läget. Några direkta löften om statlig hjälp stod inte att få. Staten ville inte gå in med stödåtgärder i ett företag som ägdes och leddes av en person bosatt i utlandet.
 
Under hösten 1973 togs de första kontakterna med Skandinaviska Jute i Oskarsström om att förlägga linspinningen i Tidstrandsfabriken.
 
1974: 140 anställda. Oviss ordertillgång. 110 kollektiva anställda slutar den 18 januari. Skandinaviska Jute köper en del av Tidstrandsfabriken för 1 000 000 kronor samt får bidrag för omflyttning av maskiner med c:a 500 000 kronor. Ett 40-tal personalbostäder säljs till de anställda. Råvarulagret brinner i november. Direktör Stahre slutar och ny vd blir P O Lindberg.
1975: 98 anställda. Dålig ordertillgång. Fyradagarsvecka under våren. Tredagsvecka efter semesteruppehållet. Den 20 augusti varslas 42 om uppsägning.
 

Ministermöte

Den 10 september 1975 varslas om total nerläggning av Tidstrands i Sverige. Löfte om stödorder från Civilförsvaret på 60 000 filtar uteblir. Tidstrands ska fortsätta i utlandet med lejd tillverkning och med lager kvar i Sågmyra under 1977. Den 7 november 1975 får Tidstrands en rådrumsbeställning på 140 000 filtar för att säkerställa de anställdas arbete under 1976.
 
1976: Den 29 januari uppvaktas arbetsmarknadsminister Ingemund Bengtsson om lokalisering av nya företag till Sågmyra. Kommunalrådet i Falun, Bertil Helldin, var ledare för delegationen som bestod av länsarbetsdirektör Åke Lundin, Karl-Gustav ”Gusten” Nordahl, Erik Bergh och Leif Jansson från Sågmyra. Den sista arbetsdagen flyttas fram till 30 december 1976.
 
Rolf Klang köper fabriken, disponentvillan, herrgården, kraftstationerna med flera fastigheter. Klang hade för avsikt att hyra ut lokaler till mindre företag, ett så kallat industrihotell. Företagsnämnden vid Tidstrands beslöt att arbeta för att få den aktuella Landstingstvätten förlagd till Sågmyra. Tvättutredningen besökte Sågmyra under augusti. Och finner att lämpliga lokaler kan åstadkommas genom smärre ändringar.
 
Vd P O Lindberg slutar 30 november 1976. Ordern på de 140 000 filtarna hinner lagom vävas färdigt. Sex anställda erhöll pension och de övriga 74 anmälde sig som sökande vid arbetsförmedlingen.
Vid nerläggningen fanns fem kollektivanställda kvar för lagerarbeten, nermontering av maskiner, städning och dylikt. Två anställdes av Rolf Klang till fastighetsskötsel och verkstadsjobb.
 

Redovisat resultatet

En aktionsgrupp bildades i Sågmyra för Sågmyra den 19 augusti 1976. Gruppen skulle arbeta för bygdens bästa. Närvarande vid starten var Karl Lasses från fabriksklubben 620, Erik Bergh, också fabriksklubben, Gusten Nordahl, SIF, Leif Jansson SALF, Tore Strand, centerpartiet och Birgitta Eriksson, socialdemokratiska partiet.
 
I diskussionerna framhölls Landstingstvätten som ett realistiskt alternativ för Sågmyra. Men tvätten hamnade så småningom i Fredriksberg.
 
Det enda resultatet av ansträngningarna i aktionsgruppen blev att Skandinaviska Verre Textil AB, som hade verksamhet i Grycksbo, hamnade i Sågmyra.
 
Ann-Charlotte Giroud-Tidstrand, ensam ägare till företaget, överlät delar av fabriksfastigheten, den södra delen med ljusgården, till Skandinaviska Jute den 15 mars 1974 för en miljon kronor. Det rörde sig om 10 000 kvadratmeter fabriksyta. Skandinaviska Jute tillverkade garn till vävtapeter i Sågmyra mellan 1974 och 1980.
 
Jute, med huvudsaklig verksamhet i halländska Oskarström, sågs som en räddare efter Tidstrands nedläggning 1976. Jute lovade, i anslutning till uppgörelsen, att sysselsätta 100 personer. Maskinerna köptes från Skottland. Ansvarig var ingenjör  Anders Carlgren.
Men redan 1980 lämnade Skandinaviska Jute Sågmyra. Orten utarmades under lång tid.
 

Hugo Frisk

Rolf Klang köpte fabriken, marken, kraftstationer och herrgården för 2,5 miljoner. Planer fanns på ett friskvårdscentrum i Herrgården men Klang sålde till två privatpersoner.
 
1976 sålde Ann-Charlotte Giroud-Tidstrand norra delen av fabriksfastigheten i Sågmyra till Rolf Klang. I den uppgörelsen ingick delar av fabriken, kraftstationerna och herrgården. 
Hugo Frisk köpte kraftstationerna av Rolf Klang 1977. Året efter köpte Frisk norra delen av fabriken av Klang. I köpet ingick ett 40-tal fastigheter, de flesta obebyggda, avstyckade tomter, en del ängsmark och smärre skogsskiften, förutom fabriksfastigheterna med garaget, Lagret, Shoddyfabriken och sågen. 
Hugo Frisk, 1913 - 2005, skulle bli den nya Sågmyrakungen. Han hade stora planer för den gamla yllefabriken i Sågmyra med Frisks Mekaniska Verkstad och företagshotell. Men det saknades ekonomiska medel.
 

Hugo Frisk bodde kvar i Borlänge till 1982. Därefter slog han sig ner i Sågmyra. I ungdomen utgjorde Frisk, tillsammans med lillebror Karl Frisk, ekvilibristerna Charlie Bros som hade världen som arbetsfält. 1954 slutade lillebror Karl Frisk med artisteriet och blev så småningom disponent för Folkebolagen, medan Hugo Frisk startade en mekanisk verkstad där han tillverkade stålmåttband, störst i Sverige på sin tid.

 

Industrihotell

Våren 1983 tog Sågmyra Industrihotell över Skandinaviska Jutes fastighet för 275 000 kronor. I ledningen för industrihotellet fanns Gunnar Erikson från Dala Elkraftkonsult och Sören Thunström från Standardbolagen. Bolaget rustade upp lokaler för 1,5 miljoner kronor.

 

Företag i fabriken     

På 2000-talet är Sågmyra på väg mot en ny storhetstid. Textiltillverkningen har ersatts av ett handels- och upplevelsecentrum med en kvarts miljon besökare varje år.
 
Det började med att Axel Eliasson AB från Stockholm flyttade företaget till Yllefabriken Sågmyra 1989. Man började med sju anställda på 1 650 kvadratmeter. Utvecklingen gick snabbt med fördubblad omsättning flera år i sträck med 35 anställda på en yta på 15 000 kvadrat. Göran Östh var vd för Axel Eliasson AB i 23 år och är numera projektledare för Sågmyra Outlet.
 
Axel Eliasson AB, som numera ingår i den göteborgska familjekoncernen Hedlundgruppen, trycker och säljer Sveriges Radios och Sveriges Televisions julkalendrar sedan 1958. Bland succéerna märks Teskedsgumman, Herkules Jonssons Storverk, Albert och Herberts jul, Ture Sventon och Pelle Svanslös.
 
En stor del av Alrik Hedlund AB flyttades från Sågmyra till Göteborg under 2014. Därmed försvann bland annat produktionen av adventskalendrar från Sågmyra. Ett fåtal anställda blir kvar men de flyttas från Sågmyra till Falun.
 
Axel Eliasson AB var från början ett konstförlag med säte i Stockholm vars företagsidé var att ta bilder med Stockholmsmotiv för att sedan säljas som vykort. Firman registrerades 1890 och några år senare började man sälja handkolorerade kort med fotografiska motiv.
 
Konstnärinnan Jenny Nyström, nyss hemkommen från Paris, steg in på Eliassons i Stockholm 1896 och erbjöd sina färdigheter. Det var alltså samma år som Tidstrand påbörjade tillverkningen i Sågmyra.
 
De första motiven som företaget beställde av Nyström var en serie Askunge-motiv.  Senare blev Jenny Nyströms tomteteckningar en långvarig klassiker.
 
Som kuriosum kan nämnas att Axel Eliassons son var radiorösten Georg ”Tuppen” Eliasson, 1905 – 1973. Sonen var vd i Eliassons mellan 1932 och 1940 men trivdes bättre i radion.
 
Han var chef för Sveriges Radios underhållningsavdelning och producerade 700 radioprogram, som till exempel Uppe med Tuppen.
 
Eliassons etablerade sig alltså i Sågmyra 1989. Tio år senare sålde företaget mer än 50 miljoner julkort, många med Jenny Nyström-motiv. I sortiment finns tillbehör för de flesta högtider som julen, Alla Hjärtans dag, påsken, skolavslutning, midsommar, kräft- och surströmmingskalasen och Halloween. Tillverkningen av de olika produkterna sker främst i Kina.
 
2006 fick Alrik Hedlund Fastigheter köpa 20 000 kvadratmeter som möjliggjorde ett köpcentrum. Det som idag är Sågmyra Outlet. Den Q-märkta byggnaden fick nytt liv.
 
Hedlundgruppen fortsätter, trots flytten till Göteborg, outlet-uthyrningen i Sågmyra-fabriken.
 
 Trend & Tradition öppnades i september 2007. Ägare är Hedlundgruppen. Butiksföreståndare Pia Kvarnström. Göran Östh på Hedlundgruppen är idégivare till butiken som saluför säsongspynt och dekorationer alltifrån jul- och påskprydnader till utsmyckning för skolavslutningar.  Våren 2013 kompletterades verksamheten med Serholt Outlet, en inrednings- och presentbutik.
 
 
Med Lager 157, som slog upp portarna i fabriken 2006, fick Sågmyra det lyft som byborna väntat på. 100 000 kunder invaderade klädbutiken under de första månaderna.
Köpcentrat med Lager 157, Trend & Tradition, Scorett, Bubbleroom, Calimero, antikboden och Fritidsmöbler besöks på 2010-talet av en kvarts miljon kunder varje år. Många av dem långväga på genomresa.
 

Sågmyra på benen

Lager 157 fick en flygande start i Sågmyra. Närmare 100 000 besökare kom till klädmärkesbutiken under de första månaderna.
 
Till smygpremiären den 15 december 2006 kom uppskattningsvis 1 000 personer. Hela Sågmyra var på benen. Då var det på månaden 30 år sedan Tidstrands textilepok avslutades.
 
Grundare och ägare till Lager 157, västgöten Stefan Palm, välkomnade i entréhallen och klippte av bandet till butiken. Han fick fly undan anstormande kunder.
 
Axel Ludvig Tidstrand var också västgöte. Han kom från Tidan i Västergötland och påbörjade yllefabriken i Sågmyra 1896. Tidstrand kom på tåget och såg ett vattenfall…
 
- Vi gjorde samma resa på Lager 157. Vi klev av i Sågmyra och konstaterade: Här skall vi ha en butik! Jag vet inte vilken idé som var galnast, Axels eller min, men bägge kvalar nog in ganska högt upp på en lista över tokiga etableringar, menade Stefan Palm.
 
Lager 157 är en butikskedja som säljer överskott från kända klädvarumärken. Företaget grundades av Stefan Palm 1999. Affärsiden lyder "Max halva priset på ledande varumärken". Samtidigt står Lager 157 även bakom en rad egna klädkollektioner.
 
I januari 2012 finns Lager 157-butiker på följande platser i Sverige:
 
Gällstad, Sågmyra, Hälleforsnäs, Örebro, Västervik, Höganäs, Uppsala, Norrköping och Karlstad. Siffrorna 157 kommer från länsväg 157 som går förbi där den första butiken i Gällstad ligger.
 
Scorett, skobutikskedjan, slog fredagen den 22 februari 2008 upp portarna till sin outlettbutik. Men bara drygt två år senare meddelade vd Peter Blomqvist att Sågmyrabutiken var i farozonen på grund av dålig försäljning. Men under hösten samma år hade ledningen för Scorett omvärderat sitt beslut och gjorde en nystart. Butikschef är Helen Saras från Leksand. 
 
Scorettkedjan är nummer två på skomarknaden i Sverige. Företaget har 80 butiker varav fem outletbutiker. Kedjan sålde för 600 miljoner kronor 2010.
 
 
Bubbleroom, som är outlet klädförsäljning i det gamla bussgaraget i anslutning till fabriken, etablerades i november 2010. Det var Bubblerooms första fysiska butik. Tidigare hade man sålt på sajten men med butiken nåddes nya kundgrupper. 2012 fördubblades butiksytan i och med att pannrummet från Tidstrands tid togs i bruk.
 
Butikschef i Sågmyra är Kimmy Dalbjer. Företaget grundades av Svante Tegnér 2005.
 
Dalbjer är välkänd inom innebandysporten, 2012/2013 som coach i KAIS Mora.
 
Strandells är present- och leksaksgrossist. Företaget startades i sin nuvarande form 2004 och kom till Sågmyra samma år. Chef är Christer Strandell.
 
Försäljningen sker till 90 procent i Sverige samt på export till Finland och Lettland.
 
Under åren har verksamheten funnits på tre olika platser i Sågmyra-fabriken.
 
Två anställda arbetar i företaget. Ett Showroom finns i Bromma.
 
Junis kryddor har lager i fabriken men också verksamhet i Falun. Ägare är Jussi Nilsson.
 
Robert Ekholm Musikproduktion har en musikstudio i fabriken. Han producerar band från Sverige och Norge samt samarbetar musikaliskt med Clas Yngström och The Refreshments.
 
Ekholm medverkade i gruppen Bacon Brothers som senare bytt namn till Bacon.
 
Hugo Frisks förvaltare sålde år 2 000 kraftstationerna till Hansa Kraft och 2006 även fabriksgaraget till samma företag.
I övrigt i lokalerna finns bland annat klubbrum och arkiv.
 

Tidigare företag i fabriken

Garditude of Sweden AB hade kontor i takvåningen i fabriken. 
Landskapsingenjör Magnus Johansson grundade företaget 2010. Johansson har ett förflutet vid de Kungliga slottsträdgårdarna som projektör samt egenföretagare. Företaget, som lämnade fabriken 2012, designar, utvecklar och säljer inredning för utemiljö och trädgård. Johansson arbetar numera på Svensk Markservice i Borlänge.
 
Carl Sjöström Kommunikation verkar som HR-konsult(HR= human resource). Verksamheten, som försiggick i takvåningen i fabriken, inriktades mot utbildning, coaching och feedback. Företaget etablerades 2005 men lämnade Sågmyra 2011.
 
Kreativ Bureau, med reklam och marknadsföring som verksamhetsfält. Ägare Mikael Olson. Företaget, som höll till i takvåningen, har lämnat Sågmyra för Falun.
 
Mate event, med Anders Gravsjö, var verksamt i takvåningen i fabriken. Han arbetade i egenskap av konsult med bland annat näringslivets Falun-Borlänge företagsmässa i Falun. Vidare med uthyrning av en bastuflotte i ÅrbosjönFlotten flyttades senare till campingen vid sjön Bjursen i Bjursås. Anders Gravsjö, med ursprunget i Hackmora, lämnade Sågmyra och blev hotelldirektör i Orsa. Hans företag Mate event tog den 1 september 2010 över driften av Orsa Stadshotell.
 
Skandinaviska Jute Spinneri & Väveri AB i Oskarström köpte 10 000 kvadratmeter eller en tredje del av Tidstrands Yllefabriks fastighet i Sågmyra.
 
Jute startade linspinneriet i Sågmyra-fabriken i oktober 1974 med en första leverans till moderföretaget i Oskarström i Halland. Tre kardverk och 18 spinnmaskiner  installerades till en början. Vid full kapacitet producerades 35 ton lingarn i veckan. Spinnmästare och chef vad Arvid Dahlin.
 
Företaget investerade 5,2 miljoner i Sågmyra. Regeringen beviljade företaget 3 385 000 i lokaliseringslån, 57 000 i lokaliseringsstöd samt utbildningsstöd.
 
Jute sysselsatte på 1970-talet 600 anställda i fabriker i Oskarström, Kävlinge, Fredriksberg och Mariehamn samt Holland.
 
Företaget hann däremot inte mer än etablera sig i Sågmyra innan man stängde Fabriksbaren. Föreståndarinnan Elsa Westlund, anställd hos Skandinaviska Jute, blev utan arbete. Tidigare drev hon baren i egen regi under åtta år varav de flesta under Tidstrands-tiden.
 
Den 19 december 1980 lämnade Skandinaviska Jute Sågmyra och återvände till Oskarström i Halland. Etableringen i Sågmyra var bara en tillfällig utökning av verksamheten. Sammanlagt 40 anställda blev utan jobb.
 
Möbel-Otto existerade i fabriken mellan 1982 och 2007. Men möbelföretaget bytte båda ägare och lokaler under tiden i Sågmyra. David Ottosson, Möbel-Otto, etablerade sig i Sågmyra 1982. Han kom från Leksand där han och hustrun Karina drivit en möbelfirma sedan 1954.
 
Mikael och Katarina Smedh från Borlänge tog över möbelaffären 2004. Ett par år senare flyttades möbellagret till en annan lokal i Tidstrandsfabriken och försattes i konkurs 2007.  Anledningen var dålig lönsamhet.
 
Klädjätten, med försäljning av kläder och dagligvaror, öppnade lördagen den 20 januari 1980 i Tidstrands kontorsdel. Ägare till AB Åbergs Varupartier, som drev företaget, var Stig Arne Åberg som flyttade från Jönköping till Rättvik. Han hade flera Klädjätten-butiker på olika håll i landet.  Bland annat en butik i Stenstorp i Västergötland där fabrikör Axel Ludvig Tidstrand gått i skola drygt 100 år tidigare.
 
Huvudkontoret för Klädjätten fanns i Sågmyra. I oktober 1980 öppnades en cafédel i anslutning till försäljningslokalen i Sågmyra.
 
Åberg sålde butikerna 1984 till sina anställda. I Sågmyra tog Birgitta Snarf  och Bengt Arne Eriksson över. Klädjätten, eller Gigant Konfektion AB i Sågmyra som bolaget egentligen hette, försattes i konkurs våren 1986. Eriksson sålde sin del i företaget.
Klädföretaget flyttades senare till Insjön och blev Klädkullan med Snarf som fortsatt ägare 1987.
Av Klädkullan blev det Sparbössan, fortfarande med Snarf som ägare men lagret utökades med dagligvaror. Sparbössan flyttade 1992 till Sågmyra och efter ett par år till Savoy i Bjursås.
 
Klädjätten sponsrade Jätteloppet, en ungdomstävling på längdskidor, som arrangerades första gången 1981 av Sågmyra Skidklubb. Trots att företaget lades ner existerade Jätteloppet långt senare på olika platser i mån av snötillgång.
 
Skodriven ägdes av Margitta och Thomas Björklund från Bjursås. Verksamheten startade i Grycksbo och fanns i Sågmyra mellan 1982 - 1987 och flyttade sedan till Insjön med ägarbyte.
 
Automatikmontage in Sweden AB startade 1990 av elingenjörerna Roger Holmstrand och Mats Widlund i Stockholm. Företaget jobbade med styr- och reglerteknik för bland annat tryckerier, kraftverk och vattenverk. Två år senare flyttade de över verksamheten till Sågmyra.
 
Roger Holmstrand var ordförande för Sågmyra företagargrupp.
 
Askersunds Svagströmsservice, innehavare Bengt Gefvert. Etablerad 2001 i fabriken. Gefvert flyttade företaget från Askersund, där han drev verksamheten i 25 år, till Sågmyra. Företaget sysslade med larminstallationer och fjärrstyrningssystem till räddningsstjänsten. Vidare byggde Gefvert solfångare, sålde elstängsel och var hustomte i Sågmyra-fabriken.
 
Lek- och Presentlådan, 1983 - 1984. Ägare Eva-Britt Liljas.
 
Geform AB  var en möbelverkstad under åren 2008 - 2011. Företaget, som ägdes av Ingrid och Bo Löfström fanns i bottenvåningen i fabriken men verksamheten flyttades från orten. Ingrid Löfström hade också kurser i möbelsnickeri för kvinnor.
Bygg Plast Produktion HB, plastbåtbyggare som tillverkade Boxerbåten.  Även legoarbeten från andra fabriker förekom. Företaget ägdes av leksandsbon Hans Ask. Verksamheten flyttades till Övermo i Leksand.
 
Dala Lackeringar, sprutlackerade köksluckor mellan 1991 och 1995, ägare Per, ”Luck-Per”, Strandberg från Gagnef.
 
Dala Screen AB, tryckeriföretag som existerade mellan 1977 till 1981. Ägare Lars Lindberg och Hans Ljunggård. Företaget gick i konkurs och tvingades inställa betalningarna i september 1981 sedan en tidigare delägare startat eget.
 
Dala Slipcenter AB, slipning av bandsågblad till sågverk mellan 1984 och 1993 i Sågmyra.  Företaget etablerades 1982 men började sin verksamhet på Ingvarvet i Falun. Via Grycksbo blev det Sågmyra 1984. Verksamheten utökades 1986.
 
Företaget gick i konkurs i januari 1990. De anställda, tillsammans med Rolf Backlars från Enviken, tog över det nedläggningshotade företaget samma år. Verksamheten flyttades så småningom till Enviken där Backlars ägde en verkstad.
 
Strålins, förpackningsfilial till Strålins Tryckeri i Grycksbo. Företaget tryckte bland annat jul- och påskkort till Eliassons under 1990-talet. Innan importen tog överhanden. Strålins hade även lager ihop med Eliassons. I samma lokal hade Dala Slipcenter varit tidigare.
Dalkullans pepparkaksbageri, åren 1992 - 1993. Ägare var Göran Brandow och Bo Fröberg.
 
Fény Maskin AB, tillverkning av billyftare, ägare Tom Olmats.
 
Magnussons Plåtslageri, kring 1980. Ägare Örjan Magnusson.
 
Beguro Naturindustri etablerades i slutet på 1980-talet av Bengt Rosenholm. Han installerade en torkmaskin med en kapacitet för 100 kilo svamp. Rosenholm fick patent på en svampprodukt som skulle saluföras via hälsokostaffärer. Men företaget i Sågmyra blev inte särskilt långvarigt.
 
LTS Golvvärme AB, ett lågtemperatursystem för uppvärmning av golv med ljummet vatten. Ägare var Lars Vahlberg i Bengtsgårdarna. Företaget registrerades 1980. Vahlberg var en föregångare inom golvvärme.  
 
Vahlberg var den första i Sverige som lade in golvvärme i träbjälklag. Tidigare hade man gjutit in golvvärmen. Han arbetade med golvvärmen i såväl Sverige som England och hade en tid även några anställda. Samarbete förekom med Wirsbo bruk.
Verksamheten utgick från Sågmyra-fabriken mellan 1978 -1987. Vahlberg och Hugo Frisk samarbetade också kring automatisering av kraftverken i Vrebroströmmen. Verksamheten kom dock aldrig igång, sannolikt på grund av dålig ekonomi.
 
Vahlberg var också engagerad i utbyggnaden av de minikraftverk i ån mellan Sågmyra och Falun. Efter konkurs 1987 drevs företaget vidare med falubon Simon Rudholm som VD.
 
TeleData i Sågmyra åren 1989-1990. Initiativtagare till verksamheten var sex medlemmar i Sågmyrabygdens Vänner. Företaget ägdes av bland andra Olle Wiman och Ingegerd Björkblom-Erkers. Ulf Jonsson var chef för verksamheten och efterträddes av Pia Sonefjord.
 
TeleData gick i konkurs den 1 februari 1990. Orsaken till konkursen var brist på kunder. En heltids- och två halvtidsanställda blev utan jobb.
Olle Wiman, som bodde i Solarvet, hade också företaget Wiser AB som verkade inom administration och ekonomisk rådgivning.
 
Zebs Bilplåt, fanns 1993, ägare Jon-Erik Eriksson.
 
Skandinaviska Verre Textil AB vävde under 1970-talet fiberduk för isolering av väggar samt målarremsor. Företaget hade först lokaler i fabriken men när Skandinaviska Jute köpte den del som Verre var inrymt i förflyttades tillverkningen av glasfiberväv till paviljongen. Senare flyttade Verre till Grycksbo med tillverkningen  men hade lagerlokal i Sågmyra en tid innan den slutligen flytten.
Marjas Textil & Presenter fanns i fabriken och disponentbostaden mellan 1988 och 1998. Ägare Airi Gyllenstein. Försäljningen omfattade gardiner, dukare och löpare. Gyllenstein var bosatt i disponentbostaden.
 
 
W-Sågen AB, företagshotell, baserat i Göteborg, men med lokaler för uthyrning i fabriken i Sågmyra. Ägare B-G Eklund. Lokalerna hyrdes ut till bland annat Möbel-Otto, Eliassons, Strålins och Sparbankens arkiv.

 

Brukan

Centrum av Sågmyra med fabriken går under namnet Brukan och namnet härrör från nickelbrukets dagar på 1800-talet. Nickelbruket låg där fabriken nu ligger och till bruket hörde en herrgård för förvaltaren och arbetarbostäder. Men en del av anläggningen, sågverket, låg vid Sågbroarna på vägen mot Leksand. Nickelbruket omfattade totalt 28 tunnland industrimark, åker, hagar och skog.

 

Kopparhytta

Men vi tar ännu ett steg tillbaka i Sågmyras historia. Brukspatron Eric Elzvik från Vika mutade 1822 in malmfyndigheter i Sågens by som ligger vid utfarten mot Leksand. Elzvik med intressenter bildade Sågmyre grufvebolag som anlade en kopparhytta vid Stampfallet som låg under nuvarande fabrik. Stampfallet bestod av ett stampverk för beredning av vadmal och en stampbacke för torkning. Det var bönder från Leksand, Djeken Pehr Olsson i Ullvi, Hallmans Aron Carlsson och Margaretha Olsdotter i Tibble, som 1835 sålde vattenfallet, damm och dammfäste vid Stampen till gruvbolaget. Köpeskillingen var tusen riksdaler riksmynt. Vid den här tiden låg flera skvaltkvarnar utmed Sågån eller Vrebroströmmen som vi numera kallar vattendraget.
 
Malmbrytningen ägde rum i flera gruvor, Sågmyregruvan, Eriksbergsgruvan och Kometen på vägen upp mot byn Vålberg, men malmen sinade och var olönsam. En annan gruva var Svedsgruvan. Malmen innehöll mellan 20 och 27 procent koppar. Antalet arbetare varierade vid gruvorna och bruket, som mest upp till 70 personer. Eric Elzvik var disponent över verksamheten.
Till kopparverket hörde en kopparhytta med två ugnar och kolbädd, dammbyggnad, två rosthus samt en tvåvåningsbyggnad. Här avses förmodligen den gamla herrgården, som låg intill nuvarande herrgård, och som uppfördes i mitten på 1830-talet.
 

Järnbruk

Kopparhyttan blev snart nerlagd. Vilket föranledde ägarna av Sågmyra Kopparverk att  ansöka hos Kungl. Majt att få anlägga en masugn för tillverkning av tackjärn och ett järnbruk med sex smideshärdar. Järnmalmen skulle tas från Sommarberget i Åhl. 1842 tillstyrkte Kungl. Majt järnbruket med vissa inskränkningar. Men planerna på ett järnverk gick i stöpet.
 
1845 iståndsattes kopparhyttan på nytt och äganderätten övergick till Sågmyra bolag 1849. Kopparhyttan med gruvor och vattenkraft såldes till geschwornern Gustaf Adolf Lundqvist, född 1813, och hans företag Sågmyra Nickelverk som erhöll privilegier för utvinning av nickel ur malm från Slättbergs och Kuså gruvor.
Gustaf Adolf Lundqvist var född i Västra Vingåkers socken, bodde i Falun men flyttade till Stockholm 1866. 
 

Brukspatron

Eric Elzvik, 1795 – 1862, från Vika utanför Falun är värd ett eget kapitel. Han var malmletare och lantmätare vid storskiftet i Dalarna på 1820 - 1830-talen samt brukspatron på Guldsmedhyttan i Västmanland från 1843 till 1862.
Den första verkligt rika malmupptäckt gjorde Elzvik 1843 på Guldsmedshytte gruvfält där provsmältningen visade betydande silverhalt i malmen. Han anlade ett eget smältverk, Elzviks silfververk, en herrgårdsbyggnad med 20 rum, en musiksalong, tre fruktträdgårdar och en park på åtta tunnland. Under tiden 1844 — 1856 framställdes 3 612,6 kg. silver och 2 031 ton bly.  Elzvik ansåg det mesta utvunnet ur Guldsmedshytteverken och avhände sig hela bruket 1858 och flyttade till Lindesberg. Vid sin död ägde han 14 gruvor.  Elzvik och hans maka åt med bestick av silver från hyttan. Musik idkades i musiksalongen och Elzvik själv spelade fiol.
  

Nickelverket

Sågmyra Nickelverk anlades 1851 och drevs till 1885 då det nedlades. Med flera rostningsprocesser och upprepade smältningar fick man en blandning av cirka 60 procent nickel och resten koppar.
En av intressenterna i nickelverket var brukspatron Johan Henrik Munktell från Grycksbo som också var ansvarig för rörelsen en tid. Han är mera känd som ledare för Grycksbo Pappersbruk. Andra intressenter var brukspatronen William Nisser, för övrigt svåger med  Johan Henrik Munktell, och gruvingenjören C. Fr. Nordensson som tidvis var bolagets tekniske chef och metallurgiske rådgivare. Malmen bröts i Slättbergs- och Kuså koppargruvor och var en magnetkis med en inte särskilt hög nickelhalt. Slättbergs- och Kuså gruvor hade ett 35-tal anställda. I Sågmyra kallrostades malmen och smältes ned till skärsten varav det blev ren koppar och nickel. 25 man arbetade i Sågmyra. I mitten på 1875 bröts närmare 5 000 ton malm vid Kuså och Slättberg. Munktell knöt lika stora förhoppningar för nickelbruket som för sitt eget företag, Grycksbo pappersbruk. Från hösten 1869 hade Munktell tillträtt befattningen som föreståndare för gruvorna och därvid lämnat nickelverket.

 

Tysk satsning

Efter 1870/1871 års tysk-franska krig såldes nickelverket med fastigheter, samt koppargruvorna i Slättberg och Kuså, till tyska bankirer från Berlin, direktör S. Schiffendecker och gruvingenjör K.E. Frege. Köpesumman var tre miljoner mark, 800 000 svenska kronor. Ett särskilt bolag bildades, kallat Sågmyra A.B. Tyskarna utvidgade verksamheten med en svavelsyrafabrik. Rörelsen kallades Sågmyra Vitriol- och Rödfergsverk. Styrelsen hade sitt säte i Stockholm. Det nybildade bolaget förändrade metoderna för nickelns utvinnande. Bankirerna byggde ett trevåningshus, 30 meter långt och 25 meter brett med två flyglar, som sedan dess i folkmun kallas Tyska slottet.

 

Slutet

I mitten på 1870-talet gjordes högvärdiga nickelmalmsfyndigheter i Kanada och Nya Kaledonien. Priset på malmen sjönk katastrofalt 1877 och det blev slutet för tyskarna i Sågmyra. Det tyska bolaget gjorde konkurs i början av 1880-talet. Tyskarna återvände till sitt hemland. Bruksrörelsen med strömfall, dämningsrätter och jord såldes på exekutiv auktion för 8 000 riksdaler (4 000 kronor) till hyttmästare Anders Emil Eckerbom i Hyttkvarn som varit med redan på tyskarnas tid.

 

Början

Eckerbom drev nickelverket en tid men bruket såldes till fabrikör Daniel Hammar från Borlänge för 12 000 riksdaler som sedan sålde till Axel Ludvig Tidstrand för 12 750 riksdaler, den senare i kompanjonskap med handlaren Snarf Pers Per Pettersson och ytterligare en person.
 
Tidstrands yllefabrik, som på den tiden kallades Falu Yllefabrik, flyttades från Vallhalla 1903 till platsen för det gamla nickelverket där fabriken ligger idag. Tidstrand behövde mark, byggnader och vattenkraft från nickelverkets fall och dammar.
Emil Eckerbom, 1849 – 1917, var kemist och hyttmästare vid Sågmyra Nickelverk under tiden som anläggningen ägdes av tyskar. Senare blev han förvaltare av anläggningen fram till och med nedläggningen och försäljningen.
 

Blyverk

I egenskap av förvaltare försökte Eckerbom skapa nya verksamheter och arbetstillfällen. Samtidigt som Axel Ludvig Tidstrand grundlade den första yllefabriken i Vrebroströmmen 1895 planerade Emil Eckerbom ett smältverk för bly i det gamla nickelverket. Hade Eckerbom lyckats förverkliga smältverket för bly kanske Tidstrands planer aldrig fullföljts. Det är tveksamt om det vid ingången till 1900-talet funnits arbetskraft för två industrier i Sågmyra.
 
Malmen skulle hämtas från Bodas silverhaltiga blymalmsgruvor och forslas per häst och järnväg till smälthärdarna i Sågmyra. För vidare järnvägstransport till Gävle.
 
Så här skrev Eckerbom i sin utredning benämnd: ”Förslag öfver tillgodogörandet af blymalm från Boda Grufvor vid Sågmyra Hyttor”.
 
Sågmyra smälthyttor, hvilka förr drifvits för nickelhantering genom nedsmältning af en nickelhaltig magnetkis äro belägne mellan Falun och Rättvik och sålunda för sitt läges skull i förhållande till Boda grufvor särdeles passande för anordnande af ett smältverk för bly, i synnerhet som de ega god och jemn vattenkraft för drift af blåsmaskin, krossverk och dylikt, som alltid erfordras vid smälthyttor och derjemte i sin stora varp av jernrik slagg ega en beaktansvärd, ja rent af nödvändig, men kostnadsfri tillsats vid blymalmens nedsmältning.”
 
Utredningen från Eckerbom är undertecknad Sågmyra i december 1895. Då hade Axel Ludvig Tidstrand rest grunden till sin yllefabrik. Men varför planerna på ett smältverk för bly förkastades är okänt. Kanske berodde det på dålig tillgången på blymalm eller på att marknadspriset sjönk.
Eckerbom satsade istället på ett nytt projekt, Hyttqvarns Kalkmjöls AB, som han grundade 1899.

 

 

Möbler

Fabrikören och uppfinnaren Carl Henrik Lindstedt, 1875 – 1949, startade en möbelfabrik vid Vrebroströmmen i Sågmyra i slutet på 1890-talet. Det är oklart var men eftersom han var ingift i Nordahlssläkten kan det ha varit vid någon av liesmedjorna.
 
Men vattnet frös i ån och Lindstedt flyttade verksamheten till Sågmyra järnvägsstation och byggde en ny fabrik 1999. Det är samma byggnad som vi idag känner som Samuelssons snickerifabrik.
 
Banken försatte Lindstedt i konkurs och han flyttade till Leksand och satte ånyo upp en fabrik där han konstruerade en fällsäng. Samuel Samuelsson tog 1903 över konkursboet efter Lindstedt.
Lindstedt hamnade så småningom i Frövi och tillverkade manglar, träkulor, maskiner, lättviktare och ett eget bilmärke. Biltillverkningen stannade av då folk valde finare bilar.

 

Lagret

Den här platsen där vi nu står kallas Ylletorget. Här låg Ylleboden som sålde Tidstrands produkter. Den mest kände föreståndaren var Nils Eek, 1914 – 1995,  falubo som kom till Sågmyra 1949 och tog över Ylleboden. Han tävlade i såväl löpning, orientering som skidåkning och var en av dem som tog initiativet till att skidklubben i Sågmyra bildades 1978. Tidstrand öppnade butiker även i Falun, Borlänge, Leksand och Stockholm.
 
På första våningen i den stora träbyggnaden, som kallas Lagret, lämnades ull och stickylle in för att rensas, vägas och sorteras för att sedan bearbetas i fabriken. Här fanns även lagret av färdiga garner. 
På andra våningen hade fabriken expedition och lager av färdiga tyger och filtar. 
På tredje våningen låg ullager och kantsal, där filtarna kantsyddes (langetterades).
 
 
Idag finns följande butiker i Lagret:
 
Familjebutik Calimero AB, försäljning av barnkläder, leksaker, presentartiklar och inredningsartiklar samt fotostudio sedan år 2007. Ägare Petra Rogström och Magnus Ehrling.
 
Andra våningen i Lagret rymmer Fritidsmöbler. Dahlbergs kommer från trakten av Ulricehamn i Västergötland och startade affären 1978. Butiken hålls endast öppen sommarsäsongen.
 
Ultimate Productions finns i lagerbyggnaden, granne med museet. Det är ett enmansföretag inom byggverksamhetsområdet med inriktning på byggnadsvård. Ägare är Stefan Andersson, ursprungligen från Mora, tidigare bosatt i Stockholm och inflyttad till Sågmyra 2013. Företaget har tidigare funnits i Stockholm. Stefan Andersson öppnar sommarbutik i lokalerna.
 
Vid sidan om byggverksamheten är Stefan Andersson musiker.
 
På hörnan i Lagerbyggnaden finns Björn Holmbergs antikaffär sedan 2006.
 
Här låg tidigare Kopparbergs Läns Sparbank mellan 1975 och 1982. Banken skötte löneutbetalningarna för Tidstrands och Skandinaviska Jute.
 
Sparbankskontoret grundades 1911 i Sågmyra och hade sedan slutet av 1920-talet skötts av familjen Bergström i Handelsbolaget. I början av 1970-talet flyttades verksamheten ner i källaren hos Sven Karéns Tobaks och Pappershandel och därifrån till Lagret 1975. Under mellantiden var lokalen i Lagret bostad.
 
Idag finns också Sågmyra Hembygdsmuseum i Yllebodens lokaler. Där visar man Sågmyras och Tidstrandsfabrikens historia. Tidigare hade hembygdsmuséet funnits på ett par ställen i fabriken. Sedan Ylleboden stängt, och innan öppnandet av Tidstrandsmuséet, var Harry Anderssons Elhörnan inrymd i lokalen på 1990-talet.
 
Hit till Ylletorget gick en smalspårig järnväg på 1910-talet. Ribb fraktades från sågen vid Årbosjön till pannhuset för uppvärmning av fabriken. Den smalspåriga järnvägen gick mitt i nuvarande väg.
 
På Ylletorget hade Sågmyraborna julgransutdansning från 1940-talet och framåt. Det var personalkonsulenten Ingrid Moberg som drog igång traditionen. Man dansade runt granen, spelmännen stod i ett fönster på andra våningen i lagret. Tomtar kom åkande i en hästdragen släde och påsar delades ut till barnen.
 
Dansen fortsatte i Danslådan som var en ideell verksamhet med danstillställningar inomhus, först i fabriken och sedan i Lagret. Initiativtagare till danserna var Kjell Pettersson, under andra halvan av 1980-talet, tillsammans med hustrun Eva samt Pia och Göran Mattsson, den senare medlem i bandet Pumpbolaget. 
EMI Husvagnar vid Ylletorget mellan 1985 och 1988. Ägare Bo Fröberg, Göran Brandow och Lars-Erik Ström. Senare fortsatte husvagnsförsäljningen i Savoy i Bjursås. 
Sågmyra Café fanns 1989-1990 i de lokaler som Beja och Danslådan haft. Ägare var Berit Bergqvist och Monica Jonsson.
 
Sågmyra marknad återkommer sedan 1975. Marknadsgeneral vid starten var Göran Brandow från Sågmyra Barnens Dag med hjälp av Lars Larsson från Sågmyra IF och Arne Larsén från IOGT-NTO. För underhållningen på den första marknaden svarade Rock-Ragge, Leif Burken Björklund, Bertil Bertilsson och ett par strippor som kallade sig Honey Girls. Strippandet ägde rum på ett busstak.
 
Yllerallyt arrangerade från slutet av 1950-talet till en bit in på 1970 med start- och målplats vid fabriken. Konceptet var en höstlig biltur för hela familjen med en blandning av frågesport och trafikvett. Ylletrampen på cykel arrangerades ett enda år kring 1970.
 
Dalatrafiks gamla bussgarage låg vid Ylletorget men här kunde bussarna varken svänga eller vända för alla parkerade bilar till Lager 157. I oktober 2009 invigdes Dalatrafiks nya bussgarage vid ån, närmaste granne med Tidstrands gamla garage. Idag finns busshållplatser på Ylletorget.
 
 
Bland övriga, tidigare, hyresgäster i Lagret fanns:
 
Beja Lågpris, specerihandel 1983-85. Ägare familjen Bo, Eva, Jörgen och Anna Fröberg i Sågmyra. Beja står för initialbokstäverna i ägarnas namn. Fröbergs övertog vid starten Klädjättens livsmedelssortiment. Familjen Fröbergs huvudsakliga affärsverksamhet var Handelsbolaget som man drev mellan 1980 och 1987.
 
Bo Fröberg hade också företaget Beja Nordic för kretskortillverkning.
Saker & Ting, antikförsäljning, ägare Stig Eldh i Bäckeberg.
Valleprodukter öppnade i juli 1982 i Ylleboden. Affären sålde furumöbler, presentartiklar och konsthantverk. Ägare var Göran och Kerstin Vallgren. Affären stängde 1985. 
Kulla Mas Hantverk, Elisabet Hallemark, 1985-87.
Omigen, kuriosa och antikt, ägare Claus Moltke-Hoff, 1985-90. 
HETO - Hund & Katt, hund- o kattartiklar, ägare Helena och Tomas Hogvall, 1990. 
Kannan Bil & Däck sålde däck i lagerbyggnaden mellan 2003 – 2011. Ägare Börje Svensson. Därefter har Svensson flyttat till en egen däckverkstad på Tallholsvägen.
House of Sem, försäljning av inredning och silversmycken 2007- 2010. Ägare silversmeden Minna Lindgren. Senare var verksamheten förlagd till Falun och i ägarens bostad i Sågmyra.
Sågmyra Gatukök AB var öppet åren 2007 – 2008, utanför för fabriken. Ägare var Berit Bergkvist, Benny Larsson, Monica och Mats Jonsson. Verksamheten övertogs sista året av Jan och Birgitta Mark, alla sågmyrabor.
I september 2009 öppnade Pia och Göran Våhlberg thailunchbuffé från en lastbil på Ylletorget. Hon är bördig från Thailand. Han jobbade som lastbilschaufför. Paret kom från Borlänge. Tidigare hade de haft matförsäljning i Falun.

 

 

Herrgårdarna

Den gamla bruksherrgården, som låg intill nuvarande herrgård, beboddes av Tidstrandsfamiljen i närmare 20 år tills den nya herrgården stod klar 1921. Familjen bestod av fabrikör Axel Ludvig Tidstrand, hustrun Ellen, född Berg som härstammar på mödernet från Ehrensstrålarna, samt barnen Ragnar, Sven, Inez och Maj-Britt.
 
Axel Ludvig Tidstrand föddes 1871, hustrun Ellen samma år. Hon kom från trakten av Växsjö. Ragnar Tidstrand föddes 1897, Sven Tidstrand 1899, Inez 1904, gift med Gösta Engel, chefen för Engelfabrikerna i Motala, och Maj-Britt 1911, gift med majoren Carl Pihlström vid Dalregementet. Herrgården är ritad av Gustaf Ankarcrona i Leksands Tällberg. När den nya herrgården stod klar revs den gamla från mitten av 1830-talet.
 
Herrgården ägdes av familjen Tidstrand fram till nedläggning av fabriken 1976. Rolf Klang köpte såväl herrgården, fabriken, marken och kraftstationerna.
Herrgården hade flera ägare fram till den förödande branden den 26 juni 1993. Efter segslitna förhandlingar med försäkringsbolag och mångårig renovering med lönebidragsarbetare övertog Sågmyrabygdens vänner, senare Hembygdsföreningen, herrgården för en symbolisk summa av en krona. Fastigheten såldes 2005 till Stig Hedlund Fastigheter och upprustades. Vid olika tillfällen, på senare tid, har  restauranger öppnat i herrgården. Men tvingats stänga på grund av för dåligt kundunderlag.
 

Tennis

Härbret, vid uppfarten mot herrgården, kallas syster Hildas Härbre. Syster Hilda Eriksson var sjuksyster vid Falu Yllefabrik fram till 1925 då hon började en tjänst på sjukhuset i Domnarvet.
 
Här bodde trädgårdskullor som arbetade vid herrgården och disponentbostaden. Curlingklubben har haft klubblokal i härbret.
 
Vid herrgården finns en tennisplan som numera är övervuxen. Sågmyra Tennisklubb bildades i anslutning till att tennisbanan anlades 1944. Från starten utövade 30 tjänstemän och fem arbetare sporten. Tennisklubben upphörde i början av 1970-talet.
 
Vintertid spelades curling på tennisbanan. Också det en sport för tjänstemän.
 
Sågmyra Curlingklubb bildades 1921. Den första curlingstenen importerades samma år från Skottland av fabrikör Axel Ludvig Tidstrand. Fabrikören var en av stiftarna till den nya klubben tillsammans med affärsvännen J.P. Åhlén från Insjön.
 
Tidstrand och Åhlén fick sina första kontakter med curlingsporten i Åre. De första banorna lades ut på Årbosjöns is, därefter på gamla idrottsplatsen och så småningom på tennisbanan vid herrgården.

 

 

 
 

"TRÄDGÅRDSCAFÉ" 

Ätr du intresserad av att träffa andra trädsgårds-
intresserade och prata blommor, grönsaker,
dela med dig av tips och få nya idéer?

Kom då till IOGT-NTO-lokalen i Sågmyra

Måndag 15/4, 13/5 och 27/5 kl 18.30
Kostnad 30:- inkl. fika. Vi tar swich.

Välkommen!

IOGT-NTO Sågmyra och NBV

 

Öppettider på Muséet:

Muséet är nu öppet varje lördag kl 13-16 under 2019. 
Ev. ändringar meddelas här på hemsidan.


Sågmyra Hembygdsmuseum, 

Tidstrandsvägen 3

Välkommen in!


o o o o o o o o o o o o o  

 

 

Vill du tipsa oss om nåt som händer här i Sågmyra,

maila oss på shf@wgst.se